Fascioliasis är en parasitinfektion som vanligen orsakas av den stora leverflundran (Fasciola hepatica). Fascioliasis kan också orsakas av Fasciola gigantica, men detta är mer ovanligt och i den här artikeln kommer vi framförallt att fokusera på fascioliasis orsakad av F. hepatica.
F. hepatica är en parasitisk plattmask som tillhör klassen Trematoda. Den kan infektera många olika däggdjur, inklusive människor, nötboskap, får och getter. Dess huvudsakliga värddjur är idisslare, både vilda och tama. Bland de nu levande arterna av leverflundra är F. hepatica en av de allra största – den kan bli upp till 35 mm lång och 15 mm bred som fullvuxen. Den har en sugskål vid munnen och en annan sugskål på undersidan av kroppens mittparti, och kan använda dessa både för att förflytta sig och för att hålla sig kvar.
Förekomst
Stora leverflundran ( Fasciola hepatica) existerar på alla kontinenter utom Antarktis och har rapporterats från över 50 olika länder, inklusive Sverige. F. gigantica är inte lika spridd och de mänskliga infektionsfall som rapporterats kommer huvudsakligen från tropiska delar av Afrika och Asien, samt från Hawaii.
Hur pass vanligt det är att människor smittas av fascioliasis varierar markant mellan olika områden där parasiterna finns. I Sverige är det till exempel mycket ovanligt att människor drabbas, samtidigt som det är väldigt vanligt med infekterade personer i Andernas högland i Bolivia och Peru. Egypten är ett annat exempel på ett land där människor infekteras så ofta att det utgör ett folkhälsoproblem.
Att parasiterna förekommer i ett land innebär inte att de är spridda över hela landet. Tvärt om är deras utbredning ofta begränsad till olika avgränsade områden där man ägnar sig åt boskapsskötsel. Äggen måste hamna i en lämplig vattenlevande snigel för att kunna utvecklas och sedan smitta ett däggdjur. Detta innebär att det måste vara fuktigt nog för att vattenlevande sniglar ska finnas på platsen. Det får inte heller vara kallare än 10 grader C.
F. hepatica är ett stort problem för boskapsskötseln i områden där den är vanligt förekommande, eftersom den kan göra infekterade djur rejält sjuka och till och med leda till dödsfall.
I Sverige förekommer F. hepatica i södra och mellersta Sverige, framförallt i djurtäta områden med hög nederbörd. Statistik från år 2010 visar att av 95 000 slaktade kor var 6% infekterade. Att människor infekteras är mycket ovanligt.
Livscykel för F. hepatica
F. hepatica har en komplex livscykel som består av många olika utvecklingsstadier.
- Som fullvuxen lever parasiten i gallgångarna hos däggdjur, framförallt hos idisslare. Där kan varje fullvuxen parasit lägga uppemot 20 000 ägg per dygn.
- Äggen hamnar i gallan och lämnar så småningom värddjuret med avföringen.
- Om äggen kommer i kontakt med vatten och temperaturen är minst 10 grader C kläcks äggen inom 10-15 dagar och ut kommer en sorts larver som kallas miracidier.
- Miracidierna behöver en sötvattenssnäcka som mellanvärd. Det är ofta Galba truncatula som blir som mellanvärd, men även andra arter kan fungera. Miracidierna tar sig in i sötvattenssnäckan och förökar sig där asexuellt genom att bilda sporocyster.
- Inuti sporocysterna finns germinalceller som utvecklas till rediae.
- Rediae utvecklas till frisimmande cerkarialarver som frigörs ur snäckan. Cerkarialarverna tar sig upp på växter i och kring vattnet som snäckan lever i. Där kapslar de in sig och bildar metacerkarier. Metacerkarierna befinner sig i ett vilostadium och kan vänta länge på att bli uppätna av en slutvärd, till exempel en kossa, ett får eller en människa.
- När metacerkarierna blir uppätna av en slutvärd frigör sig larverna, gräver sig igenom värdens tarmvägg och tar sig ut i bukhålan. De söker sig till levern där de livnär sig på blod och levervävnad.
- Efter uppemot 12 veckor i levern migrerar larverna till värdens gallgångar. I gallgångarna genomgår de sitt sista utvecklingsstadium, blir fullvuxna och börjar lägga ägg. I gallgångarna livnär sig de vuxna parasiterna på blod från vävnaderna i gallgångarna.
Hur smittas människor?
Infektion sker vanligen genom att man äter råa växter som har metacerkarier på sig. Vattenkrasse och musselblommor – som båda odlas under fuktiga förhållanden – är två exempel på växter som ibland har metacerkarier på sig i områden där parasiterna förekommer. Risken för att det ska finnas metacerkarier på växterna ökar om det finns omfattande uppfödning av nötkreatur och får i området.
Eftersom metacerkarier som ännu inte hunnit fästa sig vid någon växt flyter omkring i vattnet kan man också smittas av parasiterna genom att dricka eller på annat vis få i sig sådant vatten. Råa grönsaker som vattnats eller tvättats i smittat vatten är en riskfaktor.
Slutligen kan man smittas genom att äta ett djur som är infekterat. Otillräckligt tillagad lever innebär en extra hög risk. I levern bor inte några metacerkarier, men de parastier man får i sig kan ändå orsaka infektion.
Symptom och skador
Parasiterna orsakar de största skadorna under den period av livscykeln då de befinner sig i levern och äter levervävnad. Skadorna kan leda till både vävnadsdöd och blödningar, och i allvarliga fall kan infektionen ha dödlig utgång.
Fascioliasis kan ge symptom som håglöshet, avmagring, anemi och diarré. Fullvuxna parasiter som lever i gallgångarna kan orsaka lokala ödem och inflammationer. Efter hand blir gallgångarna förtjockade med fibrös vävnad vilket gör att gallgångarna fungerar sämre än tidigare.
Behandling
Eftersom F. hepatica är mycket vanligare än F. gigantica finns det mer information tillgänglig rörande lämplig behandling mot F. hepatica. Det rör sig dock om två parasiter som är mycket nära släkt med varandra och behandlingar som är effektiva mot den ena brukar fungera även mot den andra.
Exempel på anti-parasitmedel somanvändas för att behandla fascioliasis i boskap är triklabendazol, oxyclozanide, nitroxynil och klosantel. I de flesta länder är det endast triklabendazol som är godkänt för behandling av människor. Triklabendazol dödar både larver och fullvuxna parasiter.
Hos boskap har svampen Pochonia chlamydosporia visat sig förstöra parasitens ägg och tillskott innehållandes denna svamp används därför i kampen mot fascioliasis. Denna behandlingsmetod är dock än så länge inte godkänd för mänsklig användning.
Vaccin
Det finns i skrivande stund inte något vaccin mot fascioliasis, men intensiv forskning pågår eftersom fascioliasis orsakar så stora problem för tamboskap i många delar av världen.